Två av mina vänner har dött i år. Båda sa att de älskade mig. Stora ord, fina ord. Inte bara ord, uppbyggda med enormt varma kärleksförklaringar följde, och bor i mitt hjärta sedan dess. Det betyder så mycket för människan att inte bara älska , utan att bli älskad in return. Tänker kring detta idag. För i rent egoistisk synvinkel en enorm förlust för mig själv,då människor som vekrligen känner varmt för ens person. går bort. När världen inte alltid är full av kärlek. När världen är i ofas och förluster är mångt fler än vinster och gemenskap. Jag själv är så trött just nu att jag inte sprudlar av kärlek. Pratade med Kastrid om saken. Att jag inte älskar det jag brukar älska. Musiken , konsten, teatern, filmen. Jamen Beatles i alla fall, eller Lena Nyman? Inte ens dom, föreslog hon? Inte just nu. Det vill säga, min ånga är nere, jag har gnistbrist.
Djupa sorger har staplats på varandra. Då tar passion och livslusten stryk.
Saknar mycket, längtar mycket.
Adjö till mina bröder Sam och Manu R.I.P. Tack för er kärlek och värme och stöd. Tack för att ni gav så mycket som ni gjorde.
Kärlek på ett tak, Berlin 2009
Jag ska få tillbaka kärleken i livet genom att leva i kärlek, fast jag är trött just idag. Det är okej. Man får lov att sörja.
Imorgon börjar arbetet med Malmö By Light, jag vet att jag kommer att älska det, när vi river igång. Jag har
aldrig arbetat halvhjärtat och guidandet av något så emotionellt och sinnligt som ljuskonst, kommer att väcka mig i senhöstmörkret. Nu måste jag plugga lite konstnärer!
